Part of
ISSN: 2002-2131 Kriterium (Online)
I mellankrigstidens Sverige fungerade den psykiatriska diagnosen psykopati som ett kontroversiellt men kraftfullt verktyg för hantering av människor som inte lyckades leva upp till tidens medborgerliga ideal. Diagnosen byggde på föreställningar om ett brett spektrum av biologiskt grundade störningar i gränslandet mellan normalitet och egentlig sinnessjukdom. Störningarna antogs ta sig uttryck i exempelvis homosexualitet, hysteriska anfall, känslokyla, mytomani eller koncentrationssvårigheter.
En annan kontroversiell diagnos var paranoia querulans eller kverulansparanoia, en sjukdom som kopplades till framväxten av den moderna rättsstaten, och vars främsta uttryck antogs vara ett omåttligt klagande över oförrätter. Här handlade det alltså snarare om ett överdrivet utnyttjande av ens medborgerliga rättigheter. Ett särskilt dilemma var att det slags beteende som vanligtvis låg till grund för diagnos och påföljande tvångsintagning på sinnessjukhus, nämligen idogt brevskrivande till myndigheter, också var det som krävdes för att ta sig ut.
I De samhällsbesvärliga undersöker idéhistorikern Annika Berg hur patienter beskrivna som psykopater eller kverulanter kunde förhandla om utskrivning med läkare och myndigheter i 1930- och 40-talens Sverige. Det här var en tid då den psykiatriska vården byggdes ut kraftigt till följd av ett upplevt behov, men också skapades om till en mindre sluten apparat med möjligheter till försöksutskrivning och öppnare vårdformer. Det var också en tid då psykiatrin angreps från olika håll, och anklagades för att spärra in folk på lösa grunder, med hjälp av flexibla gränsdiagnoser som psykopati eller kverulansparanoia. Mot bakgrund av detta, hur gick hanteringen av psykopater och kverulanter ihop med tidens tankar om medborgerliga fri- och rättigheter och den faktiskt utvidgade demokratin? Hur betraktade patienterna sig själva? Och hur påverkades förhandlingarna i enskilda fall av föreställningar om exempelvis klass, kön och sexualitet?
***
In inter-war Sweden, the psychiatric diagnosis of psychopathy served as a controversial but powerful tool for the management of people who failed to live up to contemporary civic ideals. The diagnosis was based on theories of a broad spectrum of biologically-based disorders in the borderland between normality and actual mental illness. The disturbances were assumed to manifest themselves as, for example, homosexuality, hysterical attacks, emotional coldness, mythomania, or restlessness.
Another controversial diagnosis was paranoia querulans or querulous paranoia, a disease that was linked to the emergence of the modern state and its rule of law, and thought to manifest itself mainly in hyperbolic complaints against supposed wrongdoings. Thus, the disorder implicated an excessive use of one's civil rights. A particular dilemma related to this disease was that the kind of behaviour that had usually led to the diagnosis and subsequent psychiatric confinement, namely a ardent manner of writing letters to public authorities, was precisely what was required for discharge.
In De samhällsbesvärliga (The Social Troublemakers), historian of science and ideas Annika Berg examines how patients described as psychopaths or querulants could negotiate for discharge with doctors and authorities in 1930s and 40s Sweden. This was a period in time when the system of psychiatric care in Sweden was greatly expanded in answer to a perceived shortage, but was also transformed into a somewhat more open apparatus with possibilities to apply for preliminary discharge and other forms of outpatient solutions. It was also a time when psychiatry was under attack from different quarters, and psychiatrists were accused of using flexible diagnoses such as psychopathy to confine people wrongly. Against this backdrop, how did the management of psychopaths and querulants fit with contemporary ideals of citizenship and democracy? How did the patients view themselves? And how were negotiations in individual cases affected by notions of, for example, class, gender and sexuality?
Detaljerad information
ISSN: 2002-2131 Kriterium (Online)
1900-talet sägs ibland vara familjejordbrukets århundrade. Trots att landsbygden förändrades i grunden framställs ofta själva bondefamiljen – bestående av man, hustru och barn – som intakt. Alla jordbruk drevs dock inte av familjer av den traditionella sorten. Ett alternativ var att två eller flera av barnen tillsammans övertog gården, fortsatte bo ihop och förblev ogifta. Men hur vanliga var sådana syskonjordbruk? Hur fungerade de och vilka var motiven bakom syskonens levnadsval?
Med hjälp av hushållsanalyser, statliga utredningar och intervjuer tecknar historikern Martin Dackling i Istället för äktenskap för första gången historien om syskonjordbruken. Han visar att de varken var ovanliga eller utgjorde kvarlevor från ett äldre bondesamhälle. Från att tidigare knappt ha existerat blev det från slutet av 1800-talet allt vanligare att bröder och systrar drev gårdar ihop och under 1930- och 1940-talet var de ett mycket vanligt inslag på svensk landsbygd. Efter 1950 blev de dock successivt allt ovanligare. I boken förs en diskussion om varför syskonjordbruken uppstod och Dackling pekar både på kulturella, sociala och ekonomiska delförklaringar. En viktig omständighet var också att de flesta syskonen förblev ogifta. Kärleksrelationer saknades inte, men giftermål var svårt att kombinera med flera hemmaboende syskon. Kärleks- och syskonrelationerna stod i ett komplicerat förhållande till varandra och på många gårdar blev syskonjordbruk ett alternativ till äktenskap.
***
The 20th century is sometimes said to be the century of the family farm. Although the countryside changed fundamentally, the farming family - consisting of husband, wife and children - is often seen as intact. However, all farms were not driven by families of the traditional type. One alternative was that two or more of the children took over the farm together, continued to live in the same household and remained unmarried. But how common were such sibling farms? How did they work and what were the motives behind the siblings' choice to live together?
Based on household analyzes, government reports and interviews, historian Martin Dackling in Instead of marriage sketches the history of the sibling farms. He shows that they were neither unusual nor remains of an older peasant society. From the beginning of the 19th century, it became increasingly common for brothers and sisters to take over the farm together and in the 1930s and 1940s sibling farms were a common feature of Swedish countryside. However, after 1950 they became increasingly unusual. The book discusses why the sibling farms arose and Dackling points to cultural, social and economic explanations. An important circumstance was also that most of the siblings remained unmarried. Love relations were not missing, but marriage was difficult to combine with siblings living in the same household. Love relations and sibling relations were in a complicated correlation with each other, and on many farms, living with siblings became an alternative to marriage.
Detaljerad information
