Part of
ISSN: 2002-2131 Kriterium (Online)
En sommardag i Stockholm 1747 står snickarmästarens dotter Lena Cajsa Bohman inför rätta för olydnad mot sin far. Snart erkänner hon allvarligare brott. En härva av handel med unga flickor kring kopplerskan Lovisa von Plat rullas upp. Det utvecklar sig till en historia om makt och girighet, om hemliga nätverk och köpslående på jungfruburar och horbaler. Protokollen berättar om kvinnors villkor i en tid då all utomäktenskaplig sexualitet var förbjuden och ordet prostitution inte användes.
I 1700-talets stad gjordes ingen åtskillnad mellan prostitution och utom- eller föräktenskaplig sexualitet. Allt könsumgänge utom äktenskapet var olagligt för både kvinnor och män. Genom kombinationen av en mångfald källor, från rättegångsprotokoll till memoarer och hatiska hordikter, får vi en mångsidig bild av tidens kommersiella sexualitet. Materialet berättar om hur handeln organiserades, vilka kopplarna, säljarna och de köpande männen var, var i staden handeln ägde rum och hur kvinnor som försörjde sig på ”otukt” betraktades.
Det övergripande syftet är att undersöka hur horstigmat består över sekler, trots omvälvande sociala, ekonomiska och kulturella omvälvningar. Stigmat är oerhört anpassligt och ackommoderar sig ständigt efter nya kulturella och sociala sammanhang, lagar, värderingar och etablerade sanningar. Det är sammanflätat med dominerande föreställningar om gott och ont, om hedervärt och föraktligt.
Horstigmat var under 1700-talet ännu inte kopplat till betalning för sex. Det kunde drabba alla kvinnor, men var genomkorsat av andra hierarkiska samhällsordningar. Trots en rigid juridisk hållning och en stark social kontroll var gränserna mellan mer glidande och genomsläppliga än vad de senare skulle komma att bli. Det fanns en påfallande diskrepans mellan lag, rättspraxis och pöbelns dom i 1700-talets Stockholm – en stad där borgardottern Lena Cajsa Bohman kunde erkänna umgänge med kopplerskan Lovisa von Plat och en rad illegitima sexuella förbindelser, men klara sig undan straff och gifta sig in i aristokratin.
***
One summer day in Stockholm in 1747, the carpenter's daughter Lena Cajsa Bohman faces trial for disobedience to her father. Soon, she admits to more serious crimes. A tangle of trafficking of young women is revealed. It develops into a story of power and greed, of secret networks and trade with young women. The protocols reflects women's circumstances in a time when all extra-marital sexuality was forbidden and the word prostitution was not used.
In 18th century Stockholm, no distinction was made between prostitution and extramarital sexuality. All sexual intercourse outside of marriage was illegal for both women and men. Through the combination of a variety of material sources, from trial protocols to memoirs and hateful whore poems, we get a versatile picture of the commercial sexuality. The testimony of mamsell Bohman tells about how the trade was organized, who the profiteers, the women and the buying men were, where the trade took place and how women who provided sex för money were looked upon.
The overall aim is to investigate how the whore stigma remains over centuries. The stigma is extremely adaptable and constantly accommodates to new cultural and social contexts, laws, values and established truths. It is intertwined with dominant notions of good and evil, of honor and contempt. During the 18th century, the whore stigma was not yet linked to payment for sex. It could affect all women, but was crossed by other hierarchical social orders. Despite a rigid legal stance and a strong social control, the boundaries were more permeable than they would later become. There was a striking discrepancy between law, jurisprudence and the verdict of the mob in 18th century Stockholm - a city where the bourgeois daughter Lena Cajsa was able to admit to relations with the notorious Lovisa von Plat and a number of illegitimate sexual relations, but escape punishment and marry into nobility.
Detaljerad information
ISSN: 2002-2131 Kriterium (Online)
This study focuses on two Swedish politicians, Nils Flyg and Sven Olov Lindholm. During the interwar era, they were both leaders of various Swedish political parties; in the case of Flyg the Swedish Communist Party, and later on the Socialist Party; in the case of Lindholm the National Socialist Worker’s Party (later renamed Swedish Socialist Unity). Both men were, in other words, influential politicians located at the outer edges of the ideological landscape.
During the span of their lifetimes, however, Flyg as well as Lindholm made remarkable ideological transitions. From the end of the thirties and onwards, the former communist leader Flyg successively embraced German Nazism. Lindholm on the other hand stepped down from his leadership after the war, and became a left-wing political activist who did not hesitate to identify himself as a communist. Superficially, this is strikingly symmetric: The communist leader becomes a Nazi, and the Nazi leader becomes a communist.
The aim of the study is to analyze the ideological links and tensions between Nazism and communism using these parallel biographies as a point of entrance. Inspired by political theorist Michael Freeden and his conceptual approach, and using a variety of sources, two core clusters of political concepts are identified and compared. It is shown that there are great similarities between Flyg and Lindholm when it comes to the role of anti-capitalism, anti-imperialism and the aspiration to idealize the Soviet Union or Germany as model states for workers. There are also, however, a number of differences, especially when it comes to views on modernity and materialism. In the final chapter, Flyg and Lindholm are compared to other European renegades. Here, the ambition is to identify common traits in the conversions. It is argued that the ideological antagonisms, the anti-positions, are crucial to this kind of generic renegadism.
***
Denna bok handlar om de svenska mellankrigstidspolitikerna Nils Flyg och Sven Olov Lindholm. Under tiden mellan världskrigen var de båda ledare för varsitt politiskt parti. Flyg var ordförande för Sveriges Kommunistiska Parti, sedermera kallat Socialistiska Partiet. Lindholm var under samma period ledare för Nationalsocialistiska Arbetarpartiet, sedermera omdöpt till Svensk Socialistisk Samling. De var med andra ord inflytelserika politiker på varsin ideologisk flank.
Under sina respektive liv kom de dock att göra uppseendeväckande ideologiska förflyttningar. Flyg kom från andra halvan av 30-talet och framåt att alltmera öppet omfamna den tyska nazismen. Lindholm å sin sida lade ner sitt parti efter krigsslutet och kallade sig med tiden öppet för kommunist. Då Flyg och Lindholm ställs sida vid sida föreligger alltså en slående symmetri: Kommunistledaren blir nazist och nazistledaren blir kommunist.
Bokens syfte är att med utgångspunkt i dessa båda biografiska fall dissekera det ideologiska kraftfältet mellan kommunism och nazism. Med metodologisk inspiration från den politiske teoretikern Michael Freeden och hans begreppsliga idéanalys, samt ett brett källunderlag, identifieras två ideologiska kärnkluster som sedan jämförs. Likheter mellan Flyg och Lindholm fastslås, inte minst genom ett gemensamt antikapitalistiskt och antiimperialistiskt ställningstagande liksom en ambition att idealisera Sovjetunionen och Tyskland som mönsterstater för arbetare. Till de skillnader som går att identifiera hör inte minst olika synsätt på materialism och modernitet. I ett avslutande kapitel jämförs Flyg och Lindholm med samtida europeiska renegater, med ambitionen att identifiera gemensamma drag i dessa övergångsprocesser. Inte minst fokuseras här den roll som det negativt uttryckta idéinnehållet tycks spela i respektive omprövning.
Detaljerad information
ISSN: 2002-2131 Kriterium (Online)
War Remains is an interdisciplinary anthology dealing with the mediations and sense-making narratives of war deaths and suffering in the era of the world wars. In the first half of the 20th century, more than 120 million people died an untimely or violent death – on the battlefield, in concentration camps, through fierce air strikes or as casualties of the many epidemics and hardships that followed on the heels of war. The experiences and narratives of war that flowed through different media of the time were often focused on the emotional, the personal, the everyday, and the subjective. The horrifying experiences of mass death lingered on in cultural narratives for years, repeating, reinforcing, and renegotiating people’s beliefs about war and suffering.
The authors apply perspectives from a variety of scholarly fields such as history, media history, human rights studies, journalism, film studies, comparative literature, publishing studies, and rhetoric. Focusing on the period between the 1910s and 1970s, they show how literary fiction, newspapers, radio, film, comic books, and weekly magazines communicated the realities of war and turned the trauma into something that could be situated within the conventions of public display.
The book consists of an introduction by the editors, seven individual cases by different authors, and the editors’ postscript. In the introduction chapter by Cronqvist and Sturfelt, the book is placed within the research fields of the cultural history of war and sensing and mediating war. These discussions lead up to an argument for a new and innovative way of studying the subject by bridging the gap between historical studies on memory and media studies of memory, and instead apply an interdisciplinary perspective of a media history of war remains. This approach insists on the importance of media forms and historical context for remembering and sensing war.
The following seven individual chapters draw on a diverse range of sources and empirical examples to offer a comparison of different forms and expressions of media over an extended period. In chapter 2, Qvarnström analyses the First World War novels by the Swedish author Anna Lenah Elgström and discusses fiction as media. In chapter 3, Sturfelt analyses Save the Children’s humanitarian reporting and the visual discourses on starving children in the interwar period. Chapter 4 by Skoog examines the BBC radio correspondent Audrey Russell reporting and remembering the Second World War. In chapter 5, Bergström analyses media strategies and films by the Swedish European Aid in the late 1940s. In chapter 6, Cronqvist deals with memory, mediation, and decentring in John Hersey’s ‘Hiroshima’ from 1946. Chapter 7 by Kärrholm analyses motifs, paratexts, and other framing devices in EC’s Cold War comics. Finally, in chapter 8, Saarenmaa examines the circulation of Nazi imagery and generational layers of cultural remembrance in men’s magazines in the 1960s and 1970s.
In the postscript, the editors Cronqvist and Sturfelt summarize the core arguments of the book: the significance of war representations alongside media forms, the importance of the visual, the value of shifting temporal and spatial foci, the highlighting of gendered aspects of war remains, and the intractable focus on the remembering and grieving survivor.
***
War Remains är en tvärvetenskaplig antologi om mediering av och meningsbärande berättelser om massdöd och lidande under världskrigseran. Under första hälften av 1900-talet dog mer än 120 miljoner människor en förtidig eller våldsam död på slagfält, i koncentrationsläger, i flygbombsattacker eller som offer för de många epidemier och andra svårigheter som följde i krigets spår. Flödet av krigserfarenheter och krigsberättelser i tidens olika medier fokuserade ofta på det emotionella, det personliga, det vardagliga och det subjektiva. De fruktansvärda erfarenheterna av krigets massdöd dröjde kvar i de kulturella narrativen under lång tid efteråt och upprepade, förstärkte och omförhandlade människors föreställningar om krig och lidande.
Bokens författare hämtar perspektiv från en mängd olika forskningsfält såsom historia, mediehistoria, mänskliga rättighetsstudier, journalistik, filmvetenskap, litteraturvetenskap, förlagskunskap och retorik. Med fokus på perioden från 1910-talet till 1970-talet visar de hur fiktion, dagspress, radio, film, serier och veckotidningar kommunicerade krigets verklighet och omvandlade dess trauman till konventioner som publiken kunde acceptera.
Detaljerad information
ISSN: 2002-2131 Kriterium (Online)
Riksäpplet: Arkeologiska perspektiv på ett bortglömt regalskepp handlar om kulturarvsprocesser inom svensk marinarkeologi. Men boken handlar också om ett skeppsvrak som hamnat en hårsmån utanför den stora vedertagna sjökrigshistoriska berättelsen: regalskeppet Riksäpplet.
Den 5 juni 1676 slet sig Riksäpplet från förtöjningarna vid Dalarö skans. Skrovet högg i en klippa och sjönk. Förlisningen kom att betraktas som både snöplig och pinsam och har i efterhand kommit att förtigas i historieböckerna. Klippan bär idag namnet Äpplet och vraket har kommit att bli en integrerad och självklar del av landskapet. Som en konsekvens av detta har vraket inte kunnat påträffas och dokumenteras under de sensationella former som gällt för andra välkända skeppsvrak trots att de förlist på mer otillgängliga platser.
I boken jämförs hanteringen av Riksäpplets vrak med de mer välkända regalskeppen Kronan och Svärdet, vilka gick under i strid fem dagar före Riksäpplets förlisning. Utifrån jämförelsen diskuterar Eriksson motiv och drivkrafter som legat till grund för studiet av vrak efter svenska örlogsfartyg från stormaktstiden. Riksäpplet har inte kunnat erövra någon framträdande roll i den romantiserande historieskrivning som lyfter fram nationens hjältar och deras stordåd. Boken första hälft syftar till att synliggöra de mekanismer och drivkrafter som ligger bakom att Riksäpplet prioriterats bort till förmån för undersökningar av andra vrak.
Bokens andra hälft ägnas åt att fokusera på ett nytt, mer renodlat arkeologiskt perspektiv på skeppet som materiell kultur. Erikssons utgångspunkt är ett till resurserna tämligen begränsat arkeologiskt fältarbete på vrakplatsen som ändå har genererat stora resultat. Han kombinerar detta med en genomgång av de föremål som genom åren har bärgats från vraket och som finns arkiverade i olika museimagasin och hos privata samlare. Tillsammans med bevarad skriftlig korrespondens kring skeppets byggande väcks nya insikter om 1600-talets skeppsbyggeri och hur detta kunde påverkas av den globala politiska maktbalansen över världshaven. Satt i en sådan kontext har Riksäpplet stor potential att visa hur stormaktens militärallianser materialiserades genom skeppens arkitektur.
Detaljerad information
